En gammal film om meningslöshet, döden och en ynklig Indiana Jones

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När jag var var i mina sena tonnår såg jag Bladerunner första gången och jag gillade den, om inte annat för att jag är en sf-nerd.  När jag var 20-nått och film-nerd såg jag Bladerunner Directors cut på ”kultur-arv-biograf” som hade hårda stolar som mam satt på 1923 och en filmduk i samma storlek som en ordinär tv har idag. Jag gillade den ännu mer efter det och tyckte directors cut var skitbra och hade ett coolare slut.

Femtom år senare sitter jag här och gråter till den här scenen och jag har den på repeat och skulle säker kunna vaggas till söms av bara ljudet från den. Det är inte ofta vad man gillade som pojk är ännu bättre när man blivit gubbe, men vad jag inte hade en clue om när jag vat 17 och såg den först sägs bäst av den här killen.

Bladerunner är inte världens bästa film men det finns scener i den som är bättre än allt annat + Rutger Hauer och inte minst en ynklig Indiana Jones.

Annonser

0 Responses to “En gammal film om meningslöshet, döden och en ynklig Indiana Jones”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: